Interoperabilitet: vad ordet betyder och varför det spelar roll

Interoperabilitet betyder att olika system kan utbyta information och förstå varandra utan att någon översätter för hand. När det saknas uppstår datasilos, dubbelarbete och kostnader som få räknar på. Här går vi igenom vad ordet betyder, hur det fungerar i praktiken och vad som krävs för att komma dit.

Att koppla ihop system som byggts vid olika tidpunkter och av olika leverantörer är en av de största utmaningarna för både företag och myndigheter. I den här artikeln går vi igenom grunderna i systemintegration, vilka standarder som gäller, vanliga utmaningar och vad som faktiskt går att göra åt dem.

Interoperabilitet är avgörande för hur moderna system samverkar, från smarta hem och betalningslösningar till hälso- och sjukvård. Förmågan att få olika system att kommunicera och utbyta information smidigt är en grundförutsättning för effektiv digitalisering.

I samhällsbyggnadssektorn kan interoperabilitet minska kostnader och administration genom att eliminera onödiga anpassningar mellan system. Inom vården arbetar E-hälsomyndigheten med att skapa en nationell lösning för interoperabilitet, vilket minskar dubbeldokumentation och stärker krisberedskapen.

Samtidigt ställer EU:s interoperabilitetsförordning nya krav på hur data delas och används mellan organisationer. Förordningen syftar till att göra informationsutbytet mellan medlemsstaternas förvaltningar mer enhetligt.

I den här artikeln går vi igenom vad interoperabilitet betyder, hur det fungerar i praktiken och varför det blir allt viktigare för företag och organisationer. Vi tittar också på hur du kan förbereda din verksamhet för framtiden och skapa affärsvärde genom bättre systemintegration.

Men hur går man från planering till praktiskt arbete?

Interoperabilitet: Vad det är och varför det är viktigt

För att digitala system ska kunna fungera tillsammans krävs interoperabilitet, alltså förmågan att dela och förstå information på ett smidigt sätt mellan olika plattformar. Det gör att organisationer kan koppla ihop sina system, effektivisera arbetet och minska risken för informationsproblem.

Vad betyder interoperabilitet i praktiken?

I praktiken innebär interoperabilitet att system kan utbyta information utan att det krävs krångliga anpassningar eller manuellt arbete. Företag och myndigheter kan koppla ihop tjänster från olika leverantörer och hantera data mer effektivt, oavsett vilket system de använder. När information överförs automatiskt och följer gemensamma standarder blir arbetsflöden smidigare, samtidigt som risken för fel minskar.

Typer av interoperabilitet: Från teknik till organisation

Det finns fyra viktiga sätt som system kan samarbeta på.

Rättslig interoperabilitet handlar om att lagar och regler ska fungera ihop så att organisationer kan dela information utan juridiska hinder. Organisatorisk interoperabilitet ser till att arbetsprocesser och rutiner är anpassade för att olika verksamheter ska kunna samarbeta effektivt.

Semantisk interoperabilitet gör att system förstår information på samma sätt, även om de kommer från olika leverantörer. Det bygger på att data följer gemensamma definitioner och format. Teknisk interoperabilitet handlar om att använda rätt teknik och standarder så att system kan utbyta information på ett enhetligt sätt.

Tekniska standarder och protokoll för interoperabilitet

För att system ska kunna prata med varandra krävs gemensamma regler och tekniska lösningar. Myndigheten för digital förvaltning (Digg) har tagit fram riktlinjer för API:er som gör det enklare att koppla ihop olika system.

Internationella standarder som IEC 61360-1 och ISO 13584-42 beskriver hur information ska struktureras inom teknikintensiva branscher. Vanliga kommunikationsprotokoll som HTTP, TCP/IP, XML och JSON används för att skicka data mellan system på ett enhetligt sätt.

Inom vården har E-hälsomyndigheten tagit fram riktlinjer för hur patientinformation ska delas mellan olika journalsystem. Syftet är att minska dubbelarbete och förbättra informationsflödet, särskilt vid akuta situationer där snabb tillgång till rätt data kan vara avgörande.

Vad som krävs för att systemen ska kunna samverka

Att få system att samverka kräver noggrann planering. Många organisationer har en komplex IT-miljö där gamla och nya system behöver fungera tillsammans, och arbetet består av systemkartläggning, val av standarder och tekniska beslut. Ska någon bedöma, planera och driva det arbetet: det gör vårt systerbolag Ampliro.

Kartläggning av system: Första steget mot interoperabilitet

Innan en organisation kan förbättra sin interoperabilitet måste den först få en tydlig bild av hur befintliga system fungerar tillsammans. Många verksamheter upptäcker att deras IT-infrastruktur består av flera system som överlappar varandra, vilket kan leda till ineffektivitet, onödig administration och ökade kostnader. Genom att kartlägga nuvarande integrationer och dataflöden går det att identifiera förbättringsområden, minska dubbelarbete och optimera resurser.

För att identifiera möjligheter till effektivisering bör organisationer gå igenom:

• Hur befintliga system integrerar och delar data
• Vilka informationsflöden som finns mellan olika plattformar
• Om det finns tekniska hinder för framtida utveckling
• Vilka beroenden som finns mellan olika system

En sådan genomgång gör det lättare att prioritera vilka insatser som behövs för att förbättra samverkan mellan systemen.

Hur du väljer rätt standard för interoperabilitet

Standarder är avgörande för att system ska kunna utbyta information smidigt och på ett enhetligt sätt. Allt fler verksamheter använder semantiska och tekniska standarder för att minska kostnader, förenkla integrationer och säkerställa långsiktig kompatibilitet mellan olika system.

För att en standard ska vara framgångsrik behöver den:

• Lösa konkreta verksamhetsproblem
• Höra ihop med hur organisationen redan arbetar digitalt
• Ha stöd från alla nyckelaktörer inom organisationen
• Vara hållbar över tid för att undvika kortsiktiga lösningar

Genom att följa etablerade standarder, som HL7 FHIR inom vården, kan organisationer undvika kostsamma specialanpassningar och bygga en IT-miljö som håller längre.

Steg för steg: så går arbetet till

Arbetet kräver tydliga riktlinjer och en strukturerad ordning mellan stegen. Här är några viktiga steg:

1. Fastställ masterdata: Bestäm vilket system som ska vara den primära källan för olika typer av data.
2. Definiera integrationsbehov: Identifiera vilka system som ska utbyta information och vilken data som behöver delas.
3. Välj teknisk lösning: Bestäm om integrationen ska ske via API:er, dataflöden eller andra tekniska lösningar.
4. Säkerställ datakvalitet: Skapa rutiner som minskar manuella insatser och förbättrar kvaliteten på den data som delas.
5. Sätt upp säkerhetsrutiner: Etablera tydliga processer för behörighet och åtkomst till känslig information.

Många organisationer ser även värdet av att delta i branschorganisationer och tekniska kommittéer för att påverka standardutvecklingen och säkerställa att deras egna lösningar ligger i linje med framtida krav.

Genom att följa dessa principer kan företag och myndigheter bygga en mer flexibel och framtidssäker IT-miljö där data kan flöda smidigt mellan olika system.

Säkerhet och regelverk för interoperabilitet

När organisationer inför interoperabla system blir säkerhet en avgörande faktor. Den ökande digitaliseringen skapar samtidigt nya utmaningar kring dataskydd och cybersäkerhet.

Dataskydd och GDPR i interoperabla system

Interoperabla system som hanterar personuppgifter måste följa GDPR och säkerställa att data används på ett lagligt och ansvarsfullt sätt. Det innebär att personuppgifter bara får behandlas för specifika och berättigade ändamål, och att skyddsåtgärder behöver vara inbyggda i systemen redan från början. För att säkerställa efterlevnad krävs tydliga rutiner för att minimera datainsamling, skapa transparens i datahanteringen och kontrollera att system håller en hög säkerhetsnivå.

Innan nya system tas i drift är det viktigt att genomföra en säkerhetsgranskning för att identifiera potentiella risker. Det kan handla om kodgranskning, sårbarhetsanalyser av tredjepartslösningar och en genomgång av hur data skyddas vid integrationer mellan system.

Cybersäkerhet i interoperabla system

Fler kopplingar skapar fler beroenden och möjliga angreppsvägar. Säkerheten behöver därför omfatta identitet, behörighet, loggning, kryptering och hantering av fel mellan systemen. En gemensam standard minskar inte automatiskt risken, men kan göra kontrollerna mer enhetliga.

Företag inom kritisk infrastruktur påverkas också av det nya NIS2-direktivet, som innebär skärpta krav på riskhantering och incidentrapportering. Genom att övervaka nätverkstrafik, analysera hot och ha tydliga rutiner för att hantera säkerhetsincidenter kan företag skydda sina system och minimera risken för allvarliga driftstörningar.

Hur du mäter affärsvärdet av interoperabilitet

Investeringar i interoperabilitet syns i både lönsamhet och arbetstid. Genom att räkna på affärsvärdet kan både företag och offentliga verksamheter få en tydligare bild av vad de faktiskt får tillbaka.

Beräkning av ROI för interoperabilitet

För att beräkna avkastningen på investeringar i interoperabilitet måste flera faktorer vägas in. Initiala kostnader kan inkludera systemarbete, extern teknisk hjälp och utbildning av personal. Samtidigt måste organisationer räkna med löpande underhåll, framtida uppgraderingar och anpassningar till nya standarder.

EU:s förarbeten innehåller ekonomiska scenarier för ett framtida läge med långtgående interoperabilitet. De bygger på antaganden för hela unionen och visar inte vad en viss integration eller förordningen ensam ger. Mät i stället dubbelregistrering, handläggningstid, fel och kostnad i det konkreta datautbytet.

Effektivitet och kostnadsbesparingar med interoperabilitet

När system utbyter data med gemensamma format kan manuella överföringar och dubbla registreringar minska. Hur mycket beror på process, datakvalitet och hur många aktörer som använder samma lösning. Mer om det svenska regelverket finns i artikeln om interoperabilitetsförordningen.

Företag som utbyter data med offentliga aktörer kan få färre specialanpassningar när specifikationer och begrepp återanvänds. EU:s ekonomiska scenarier är dock inte ett löfte om besparing i ett enskilt projekt. Gör en egen baslinje för antal integrationer, underhållstid och fel.

Särskilt inom offentlig sektor kan interoperabilitet minska onödiga kostnader genom att göra det lättare att återanvända befintliga lösningar, samverka kring utveckling av digitala tjänster och standardisera dataflöden. Samtidigt visar analyser att bristande interoperabilitet kan leda till omfattande ekonomiska förluster, särskilt i samband med samhällskriser där snabb och effektiv informationsdelning är avgörande.

Vinsterna kommer inte av sig själva. De uppstår när någon faktiskt tar bort det dubbelarbete som fanns därför att systemen inte pratade med varandra.

Utmaningar och lösningar inom interoperabilitet

Att skapa en fullt interoperabel digital miljö är en komplex process som kräver samverkan mellan teknik, organisationer och regelverk. Trots de tydliga fördelarna är vägen dit ofta fylld av hinder som bromsar utvecklingen.

Utmaningar med interoperabilitet

Trots de stora fördelarna med interoperabilitet står många organisationer inför tekniska, säkerhetsmässiga och organisatoriska hinder. Ett av de största problemen är bristen på gemensamma standarder. Många system är byggda med olika dataformat och tekniska lösningar, vilket gör det svårt att koppla ihop dem på ett smidigt sätt. Särskilt inom områden som IoT och hälso- och sjukvård kan begränsade enhetsresurser och gamla tekniska strukturer försvåra integrationen.

Säkerhetsutmaningar är en annan viktig faktor. När fler system kopplas samman ökar risken för cyberattacker och dataläckor. Företag och myndigheter måste säkerställa att all data som delas är skyddad och följer regler som GDPR. Brist på tydliga rutiner för säkerhet och behörighetshantering kan göra interoperabla system mer sårbara.

På organisationsnivå skapar datasilos problem. Många verksamheter har separata IT-system där viktig information blir inlåst och svår att dela mellan avdelningar eller samarbetspartners. Dessutom kan bristande resurser och teknisk kompetens göra det svårt för mindre aktörer att investera i interoperabla lösningar.

Lösningar för bättre interoperabilitet

För att övervinna dessa hinder krävs en kombination av tekniska standarder, förbättrad datasäkerhet och tydligare samordning. Genom att använda etablerade standarder som FHIR inom vården eller gemensamma API-lösningar inom offentlig sektor kan organisationer minska behovet av specialanpassningar.

Tydliga säkerhetsrutiner och samarbetsmodeller skapar förutsättningar för en mer effektiv informationsdelning. Investeringar i utbildning gör dessutom att fler i organisationen förstår varför integrationerna finns, vilket i praktiken avgör om de används.

Teknik löser bara en del av problemet. Resten sitter i hur människor och processer är organiserade runt systemen.

Sammanfattning: Därför är interoperabilitet avgörande

Interoperabilitet avgör hur väl system och organisationer kan samarbeta. När informationsutbytet fungerar sparar verksamheter både kostnader och arbetstid.

För att lyckas krävs en helhetssyn där juridiska, organisatoriska, semantiska och tekniska aspekter samverkar. Samtidigt blir cybersäkerhet allt viktigare i takt med att digitala hot blir mer sofistikerade.

Ekonomisk nytta behöver följas i den berörda tjänsten. Mät exempelvis hur ofta uppgifter skrivs in på nytt, hur lång tid en ändring tar att slå igenom, hur många fel som uppstår och hur mycket varje specialkoppling kostar att förvalta.

De verksamheter som redan nu satsar på samverkande system och standardiserade lösningar slipper de kostnader som annars uppstår varje gång något nytt ska kopplas in.